Det var en gång en blyg 7-åring som sprang till skolan på tre minuter varje morgon, en halvtimme innan skolan skulle börja. I klassrummet låtsades hon om att hon inte fanns. En dag sa läraren åt henne att prata mera. Flickan gjorde som läraren sa. Då sa läraren att hon pratade för mycket. Flickan lärde sig att det är fel att prata.
Flickan blev en blyg 10-åring med passion för måleri. Hon värdesatte vänskap mer än något annat, okej, kanske är rättvisa värt lite mer. Att komma i tid var förstås nästan lika viktigt. Om man kom för sent syntes man ju faktiskt.
Flickan med rättvisan blev en blyg 13-åring, som blev en arg 15-åring.
Som 17-åring blev passion för måleri, rättvisa, vänskap och att komma i tid något som flickan ville omsätta i handling – men hur? Intressena fick sällskap av språk och kultur, humaniora blev syret som fick elden att brinna.
Efter studenten var förvirringen total, vad skulle osynliga flickan göra med sitt liv? 2 år av jobb gav perspektiv. Etnologi var svaret! Antagen till Europaprogrammet och flickan var hemma, trodde hon då. Här fick hon veta vad orättvisor beror på. Men flickan förstod ej hur man beter sig, när man existerar, för synas bör man när man är vuxen.
Under utbildningen fick hon veta att man faktiskt kan vara konstnär och samhällsnyttig på samma gång. Hon skulle bli informatör! Som informatör måste man dock synas, och en stor utmaning väntade flickan.
Sökte till Medieinstitutet, och gick på intervju. Efter frågor om svagheter trodde hon att drömmen var omöjlig. En som hela livet övat på att vara osynlig, hur kan hon bli informatör? Men flickan var beslutsam och blev antagen.
Första terminen var tuff. Hon låtsades vara en annan, en som syns. Om man låtsas tillräckligt länge blir man väl det man låtsas? Flickan blev väl transparent, men lärde sig snart att det inte håller. Termin två blev hon modig och vågade vara sig själv, termin tre blev hon hel igen. Termin fyra gick snabbt och där står hon nu – med arbetslivserfarenhet, vänner och examen.
Flickan blev kvinna, den blyga blev modig, konstnären blev formgivare, etnologen blev webbredaktör, den arga blev lycklig.
Den osynliga blev synlig.
otroligt fint skrivet!
Tack så mycket!