På väg till Jobbet igår satt jag och läste på tåget, fortsatte min läsning på tvärbanan så försjunken i min bok att jag höll på att missa min station. Promenaden därifrån tänkte jag på hur mycket jag älskar böcker, om de är bra vill säga, och att jag uppskattar böcker mer och mer ju äldre jag blir.
Jag har insett att jag just nu befinner mig i en dal i livet, livet som ju faktiskt består av toppar och dalar. Har nog befunnit mig på en betryggande avsats mitt på toppen under min studietid och har liksom varken vågat drömma eller haft ett behov av att drömma. Nu när jag är i en dal inser jag att drömmarna är förlösande. Både litteraturens fantasivärld och drömmarna om ett bättre liv, om resor och om äventyr, är både förlösande och betryggande. På något sätt kan jag rymma från min oroliga verklighet in i fantasins värld för en paus och sedan kan jag tackla mina problem igen. Det är kanske en överlevnadsstrategi på ett sätt. Mina drömmar kan leda till att jag vågar satsa, att risken jag tar inte är så farlig, för det kan ju inte bli värre. Ser mig själv ta ett kliv ut ifrån avsatsen, som jag egentligen står på i två veckor till, och antingen får vingar eller faller pladask. Låt oss hoppas att någon (alfakassan) tar emot mig om/när jag ligger på botten och sprattlar.
0 Svar till “När tryggheten släpper taget får drömmarna ta emot”