Sist jag var i Rom var med pappa för några år sedan. Det var andra gången jag var där. Jag kände mig mätt på Rom då, konstigt nog. Då hade jag sett allt två gånger och var nog ganska trött på alla turister och ficktjuvar. Sedan första gången jag var där har jag förundrats över staden som är en blandning av gammalt och nytt, enorma byggnader och små torg. Jag har aldrig uppfattat Rom som en stad med pitoreska kvarter, som Paris beskrivs av många som varit där. Men Rom ger en annan känsla, en känsla av värme, förundran, och kärlek. Jag ser Rom lite grann som mitt andra hem, en stad som jag kommer att återkomma till om och om igen för att till slut känna till allt som är värt att veta om staden.
Nu börjar jag sakna min andra kärlek. Att jag kanske får åka dit i höst, när turisterna avtagit och ficktjuvarna lika så, ger mig nästan glädjetårar. Jag inser hur mycket staden betyder för mig och att få visa Rom för M gör att mitt hjärta tar glädjeskutt.
0 Svar till “Roma-Ti amo”