Mitt liv är lite som vädret. Det har regnat idag men meteorologerna har lovat sol i helgen.
Jag fick inte praktiken jag drömde om.
Visst är jag besviken, men inte alls lika besviken som jag trodde att jag skulle bli. Jag är snarare tom, men kan inte undgå att tänka att det kanske var meningen. Jag trodde att jag kände på mig att jag skulle få platsen. Men kanske var det snarare en känsla av att det är lugnt om jag inte får platsen? För ofta när jag önskar mig saker riktigt mycket så blir jag inställd på att jag inte ska få det och den här gången inföll sig inte känslan. Nu säger alla jag känner: ”Jaja, Anna, intala dig det du!”. För visst har jag sagt att jag vill ha platsen så mycket att jag kan spricka. Men det slutade med att luften gick ur mig istället.
Men kanske har jag funnit balans i livet? Förra året hade jag mått jättedåligt av detta. Men inget blir ju bättre av att jag deppar ner mig totalt, utan nu gäller det att gå vidare och söka fler platser och kanske har jag tur att hamna på min gamla praktikplats, där jag faktiskt trivdes jättebra! Det enda jag saknade där var att få uttrycka mig samhällskritiskt och samhällsengagerat, men vad är det som säger att jag inte kan göra det på fritiden?
0 Svar till “Efter regn kommer sol”