Är det något jag har lärt mig den senaste tiden så är det hur skört livet är. Jag har insett att vi inte lever för evigt. Alltså, på riktigt. Tidigare trodde jag att jag förstod vad det innebar att någon dog, men att personen verkligen verkligen aldrig kommer tillbaka, det förstod jag inte riktigt. Det är svårt att inte bli lite religiös. Någon stans underlättar det att tänka att vi säkert ses igen trots allt, i himlen, i nästa liv, ja hur det än må ske. Men det bästa är nog att jag med detta också insett hur värdefullt livet är, att jag ska ta alla tillfällen i akt att njuta av kärleken till andra människor och inte vara rädd för att leva livet nu, i denna stund, imorgon och alla andra dagar. Jag är inte mest rädd för att dö själv, jag är mest rädd för att de jag älskar ska dö. Jag ber om ursäkt för detta något morbida inlägg men det är på samma gång en hyllning till livet.
0 Svar till “Jag är rädd för döden”