Jag hade ingen aning om att jag skulle ta det så hårt. Här sitter jag och gråter, bara några timmar efter att han har åkt och kan inte förstå att jag inte ska få kyssa honom, krama honom och se honom djupt i ögonen på en hel månad. Jag räknar veckorna, dagarna timmarna och sekunderna. Jag bara längtar tills han landar och säger att han mår bra. Sedan är det bara 720 timmar kvar innan jag ser honom igen.
