Lycklig tittar han upp mot pärlporten

Det har väl inte undgått någon att Michael Jackson är död. Jag tillhör en av de få som inte blev förvånad. Jag får intrycket av att folk trodde att han var odödlig. Artisten Jackson är odödlig. Hans musik kommer att leva vidare liksom Beatles, Elvis och de andra legenderna, men privatpersonen Jackson var nog dödssjuk sedan flera år tillbaka. Han har sakta men säkert brutits ned och till slut var det hjärtat som gav vika. Kanske är det inte så konstigt, och det funkar lite som en metafor, eftersom hans hjärta fick ta så mycket stryk, känslomässigt.

Jag har inte varit ett stort fan av Jackson, någonsin. Det berodde nog mest på att jag inte ville vara som alla andra. Av samma anledning avskydde jag Backstreet Boys som var som störst i mina tonår. (Det går naturligtvis inte att jämföra dem på långa vägar, men ändå) Därför ville jag först vara lite annorlunda igen, och avstå från att skriva ett inlägg om herr Jackson. Det blev ett ändå, eftersom jag nog är berörd på sätt och vis trots allt. Jag är inte den som sörjer mest, men mitt hjärta finns hos er andra som sörjer och hos herr Jacksons familj. Men egentligen tror jag att Jacksons liv inte var lätt, och kanske blickar han lyckligt mot pärlporten, lyrisk och lättad över att få komma dit lite tidigare.

Tänker på farmor idag

Idag för ett år sedan fick jag veta att du inte längre är en del i mitt liv. Jag fick veta att jag aldrig mer kommer att åka till dig. Det kommer aldrig mer att kännas lika dant att åka till Höganäs. Tack vare mitt intresse för nya medier tror jag så klart att du sitter i molnet och läser allt som skrivs till dig. Har skålat i vatten för dig.  Har tänkt på dig hela dagen farmor.

Det osynliga barnet

Det var en gång en blyg 7-åring som sprang till skolan på tre minuter varje morgon, en halvtimme innan skolan skulle börja. I klassrummet låtsades hon om att hon inte fanns. En dag sa läraren åt henne att prata mera. Flickan gjorde som läraren sa. Då sa läraren att hon pratade för mycket. Flickan lärde sig att det är fel att prata.

Flickan blev en blyg 10-åring med passion för måleri. Hon värdesatte vänskap mer än något annat, okej, kanske är rättvisa värt lite mer. Att komma i tid var förstås nästan lika viktigt. Om man kom för sent syntes man ju faktiskt.

Flickan med rättvisan blev en blyg 13-åring, som blev en arg 15-åring.

Som 17-åring blev passion för måleri, rättvisa, vänskap och att komma i tid något som flickan ville omsätta i handling – men hur? Intressena fick sällskap av språk och kultur, humaniora blev syret som fick elden att brinna.

Efter studenten var förvirringen total, vad skulle osynliga flickan göra med sitt liv? 2 år av jobb gav perspektiv. Etnologi var svaret! Antagen till Europaprogrammet och flickan var hemma, trodde hon då. Här fick hon veta vad orättvisor beror på. Men flickan förstod ej hur man beter sig, när man existerar, för synas bör man när man är vuxen.

Under utbildningen fick hon veta att man faktiskt kan vara konstnär och samhällsnyttig på samma gång. Hon skulle bli informatör! Som informatör måste man dock synas, och en stor utmaning väntade flickan.

Sökte till Medieinstitutet, och gick på intervju. Efter frågor om svagheter trodde hon att drömmen var omöjlig. En som hela livet övat på att vara osynlig, hur kan hon bli informatör? Men flickan var beslutsam och blev antagen.

Första terminen var tuff. Hon låtsades vara en annan, en som syns. Om man låtsas tillräckligt länge blir man väl det man låtsas? Flickan blev väl transparent, men lärde sig snart att det inte håller. Termin två blev hon modig och vågade vara sig själv, termin tre blev hon hel igen. Termin fyra gick snabbt och där står hon nu – med arbetslivserfarenhet, vänner och examen.

Flickan blev kvinna, den blyga blev modig, konstnären blev formgivare, etnologen blev webbredaktör, den arga blev lycklig.

Den osynliga blev synlig.

Stabil grannsämja

Hade ju en liten dispyt men min granne för en tid sedan. Blev väldigt orolig över hur det skulle utveckla sig. Men har varit noga med att visa att jag inte är en långsint galen typ och nu verkar grannsämjan ha stabiliserat sig igen.

Tyvärr finns det galningar i alla områden och det senaste “skvallret” är att någons moppe blev stulen och nedkörd över ett stup på min gata. Det tyder på att någon/några är uttråkad/e, och kanske borde någon öppna en ungdomsgård här i området.

När tryggheten släpper taget får drömmarna ta emot

På väg till Jobbet igår satt jag och läste på tåget, fortsatte min läsning på tvärbanan så försjunken i min bok att jag höll på att missa min station. Promenaden därifrån tänkte jag på hur mycket jag älskar böcker, om de är bra vill säga, och att jag uppskattar böcker mer och mer ju äldre jag blir.

Jag har insett att jag just nu befinner mig i en dal i livet, livet som ju faktiskt består av toppar och dalar. Har nog befunnit mig på en betryggande avsats mitt på toppen under min studietid och har liksom varken vågat drömma eller haft ett behov av att drömma. Nu när jag är i en dal inser jag att drömmarna är förlösande. Både litteraturens fantasivärld och drömmarna om ett bättre liv, om resor och om äventyr, är både förlösande och betryggande. På något sätt kan jag rymma från min oroliga verklighet in i fantasins värld för en paus och sedan kan jag tackla mina problem igen. Det är kanske en överlevnadsstrategi på ett sätt. Mina drömmar kan leda till att jag vågar satsa, att risken jag tar inte är så farlig, för det kan ju inte bli värre. Ser mig själv ta ett kliv ut ifrån avsatsen, som jag egentligen står på i två veckor till, och antingen får vingar eller faller pladask. Låt oss hoppas att någon (alfakassan)  tar emot mig om/när jag ligger på botten och sprattlar.

Världens sötaste skåning

Släng inte mat

Igår var jag på ett seminarium här på Verdandi om att inte slänga mat. Enligt en studie som Konsumentföreningen Stockholm har gjort så är mer än 50% av den mat vi slänger sådan som vi hade kunnat äta om vi hade förvarat den rätt eller om vi hade ätit upp den innan den blev dålig. Vi diskuterade hur man bäst förvarar mat och fick lite tips om vad man kan göra med vissen sallad – gör paj eller soppa av den.

25% av utsläppen kommer från matproduktionen, transporter, förädling och transporter igen.

Jag har haft tur som är uppvuxen med ett mat-spar-tänk och vill inte slänga mat i onödan. Ändå kan också jag bli bättre på att ta tillvara det som ser visset ut.

Bitter

Idag är jag ganska bitter. Inget är speciellt roligt.

Jag är så klart förkyld igen. Så dum jag var som trodde att jag skulle slippa bli det på ett tag, eftersom jag borde ha uppnått kvoten för ett helt års förkylningar nu.  Har ingen lust att skriva på facebook om det, eftersom det börjar bli tjatigt.

Jag är bitter för att det är totalt knäpptyst på jobbfronten. Ingen hör av sig. Jag söker, söker och söker, men någonstans brister det tydligen, för jag får inte ens ett “nej tack” tillbaka. Jag som inte har någon inkomst i mer än en månad till. Ska jag liksom många fler högutbildade svenskar knacka på dörren till socialkontoret?

Jag är så klart bitter på grund av naturliga skäl också, men bitterheten blir inte bättre för att den kan förklaras.

Lika som bär?

Tittar på Oceans Eleven och trodde det var Paulo Roberto som stod i ringen.

I själva verket var det Wladimir Klitschko.

Kan ha förstört grannsämjan

Nu är det lite mer än ett år sedan vi flyttade in i lägenheten jag bor i. Vi fick veta efter en månad ungefär att mannen som bodde här innan trakasserade grannarna. Jag vet inte om det är helt sant, men tydligen är omsättningen på folk ganska stor här. Men det är känsligt det här med grannsämjan.

På våren är det ett gäng pre-teens som försöker sparka in vår dörr vid upprepade tillfällen, vi har haft två inbrott i området och det har varit en husransakan i porten.

Idag frågade min granne om jag FÖRSÖKER ha sönder porten som är närmast min lägehet. Det var en jävligt dum fråga tycker jag. Så jag fräste tillbaka att jag inte utgår ifrån att han försöker slå in min dörr, och menar alltså att han inte bör utgå ifrån att jag försöker ha sönder något, för varför skulle jag det? Varför skulle jag vilja ha sönder något i min egen bostad? Jag räknar hela huset som min bostad. Har jag sönder något är det inte medvetet och skulle alltså aldrig FÖRSÖKA ha sönder något.

Men nu är jag orolig att jag har förstört grannsämjan om den någonsin varit bra.

Vad som har hänt

Jag var inne i stan i lördags när det var så fint väder.
Vi var först på Stadsmuseet och tittade och sedan promenerade vi en bit.

Förbi Slottet:

Förbi Kungsträdgården. Om du undrar var alla människor var i lördags så har jag svaret:

och idag fick jag mitt eget Anna-Skipper-bord:

Har levt i verkligheten en stund

Nu har jag nästan diskat klart i alla fall.

Kvar på listan är:

Träna

Söka jobb

Och sedan får jag drömma igen.

Jag vill leva i min låtsasvärld

Sitter och gör det jag gillar mest, skriver en förstudie inför utveckling av en hemsida. Sitter och njuter över att jag nog får göra hemsidan snart. Jag skriver som i trans, tiden går och jag glömmer att äta. Eller kakor och godis har jag smakat på. När jag tvingar mig att ta en rast slås jag tillbaka in i verkligheten.

Jag måste diska också, jag borde träna och jag måste söka jobb.

Stress och ångest sköljer över mig, jag hatar verkligheten och vill fortsätta drömma.

Jag vet att det är fel, men det var så roligt

På min praktik letar jag efter reklam för alkohol, eftersom en kollega ska skriva en kritisk text mot det.

Därför känns det lite lagom kittlande och roligt att se på denna film. Jag går lite grann emot syftet med jobbet när jag lägger ut denna film på bloggen men jag kan inte låta bli. Läs varningstexten nedanför filmen tack, så känns det lite bättre:-)

!!Alkohol dödar i trafiken!!

Lyckans berusning fyller mitt sinne

Praktikdag 2

Jag har varit hemma idag också, så jag kan inte berätta om mitt fina rum. Eller det har jag redan fått så det kan jag faktiskt göra. Jag sitter närmast ingången så jag riskerar att få öppna dörren några gånger när det kommer folk till kontoret. Jag delar också rum med en tredjedel av arkivet men har stora fönster och sitter själv för övrigt. Har jobbat där tidigare som sagt så jag vet var kaffet finns och vågar gå och lägga mig i vilorummet ifall jag skulle behöva, men det är inte troligt. Jag känner personalen och slipper känna mig osäker i korridorerna.

Men idag har jag varit hemma. Jag började lite trögt. Fick inget gjort förens framåt elva, då jag började läsa på om hur man lyckas få ett formulär att skickas från en webbsida. För mig är det ganska avancerat kodande. Tog en promenad under lunchen och fortsatte sedan sökandet på sanningen. Idag är mitt mellannamn envishet. Satte en gräns vid 17.10 när jag skulle ge upp om jag inte hade lyckats. 17.20 gick jag runt i lägenheten och sjöng om hur fantastisk jag är, för jag lyckades! Tjoho! Mina tidigare försök hade misslyckats på grund av att jag testade att köra formuläret över fel typ av webbhotell/server. Jag tackar alla snälla människor som skrivit i forum på nätet och webbdesignskolan som har lärt mig mer om dreamweaver än någon lyckats med:-)

Detta är ett slags break-through för mig. För detta innebär att jag kan återskapa min praktikplats webbsida! Det innebär också att steget troligen inte är lång för mig att lära mig ännu mer i webbskapandets värld:-) Hmm, ja tyvärr hoppas jag ju ännu mer att få göra hemsidan nu, så om jag inte får blir jag ledsen.

Praktik på hemmaplan

De två första dagarna praktiserar jag i hemmet. Min handledare är inte på kontoret och vi kom överens om att jag skulle jobba hemma.

Har tagit reda på olika möjligheter till att utveckla praktikplatsens nuvarande hemsidan. Med andra ord ska jag kolla hur man gör en ny som ser lika dan ut men mycket fräschare och förhoppningsvis riktar sig till ytterligare en målgrupp, men som är lättare att ändra på.

Många företag dras ju med publiceringsverktyg som är väldigt låsta och framtidens hemsidor är allt annat än statiska.

Du som känner mig förstår ju att jag vill göra allt! Jag vill göra hela hemsidan. Men vi får se om jag kan acceptera mina begränsningar eller om jag envist och bestämt lär mig att programmera, eller vad som nu krävs för att göra en statisk hemsida lite mera interaktiv. Möjligtvis kan man göra en statisk hemsida och komplettera den med olika tjänster på nätet, som en blogg i wordpress till exempel.

Imorgon fortsätter jag med det spännande sökandet efter den bästa och billigaste lösningen.

Jag har aldrig bett om att bli dyrkad

Haha, det här var roligt: http://jacobbengtsson.blogg.se/2009/january/utkast-ett-ar.html

Kändisarna som är kloka

Flera kändisar har hoppat av ”humor”-programmet Roast. Programledaren Järvheden tror tydligen att de är rädda. Men det han inte vill erkänna är att programmet bara är dåligt. Det är inte mobbing, det är bara så tråkigt. Kändisarna är inte rädda för programidén, de är rädda för att delta i ett tråkigt program som ingen vill titta på.

IPhone music

Trött på arbetskamraterna?